Milda Matilda. Nu händer det grejer kan jag tala om. Det är kaos i mitt huvud över allt som sker runtomkring mig. Jag står verkligen inför ett vägskäl och en ny framtid ligger så pass nära att jag nästan kan ta på den, ändå kan den helt raseras lika gärna. Jag har haft en vision så länge om vad det är jag vill, en målsättning som jag har drömt om så länge, men när den väl börjar närma sig så känns det mest bara läskigt. Det är en sån jäkla ambivalens som jag tycker är skitjobbig rentutsagt. Jag kommer att ge upp så mycket för att påbörja det här nya, som kan tänkas bli av. För jag vet inte säkert än. Jag har så fantastiskt många fina människor som stöttar mig, som frågar mig "hur det går" vareviga dag. Som pushar mig, säger så fina saker. Jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det. Att lämna allt det fina? Men det är en väg mot självutveckling, ett steg mot rätt riktning. Eller vad jag tror är rätt riktning. Samtidigt som jag ger upp någonting får jag också någonting annat tillbaka och något att bygga upp likaså. Hjälp vad läskigt det är. Det är så väldigt mycket runtomkring också, så mycket som ska ordnas. Visserligen har jag ju ett stort kontrollbehov och har tagit reda på det mesta så jag borde ju inte oroa mig egentligen.
Om bara någon vecka så tar jag ett steg närmre, ett steg i processen som tar mig bortåt. Ett sista steg. Sen får jag veta. Gud i himlen! Har kommit så långt nu så det vore grymt tråkigt att snubbla på målsnöret, men å andra sidan finns det andra vägar att ta. Kanske ror jag hem det här! Håll tummarna för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar