måndag 28 mars 2011

Under the waves

Får jag lov att presentera en av mina äldsta trotjänare, Snobben! Han har varit med åtminstone sedan 1999 och aldrig svikit mig, någonsin. Trots viss slapphet är han ännu en av mina favoriter i sängen. Ho ho. Skämt åsido, tänk vad sköna gamla kläder är? Riktigt mysigt ingångna sådär. ^^






Och så lite lockar på det! Gillar när de börjar en bit ner på längderna, fast på bilderna har jag inte fixat till dem ännu, inte borstat ur dem för mer naturligt resultat tex. Klippt luggen nu by the way. Är lite sugen på att klippa upp håret mer (+ färga rödare). Vad tros om det?

So long, Frank Lloyd Wright

Hallå där. En stund sedan sist. Nu ska jag berätta lite om vad jag har gjort de senaste dagarna. All möda och slit som varit har äntligen burit frukt! Två kurser har jag gjort klart och likaså ett stort grupparbete som vi jobbat med i fem veckor nu. Vi redovisade inför Landstinget i onsdags och fick fantastiskt respons. Vi har analyserat deras externa kommunikation utifrån ett jämställdhets- och diskrimineringsperspektiv. Fantastiskt jätteroligt och intressant har det varit, men samtidigt väldigt jobbigt. Likaså lämnade vi in tillhörande rapport i torsdags, både till lärare och Landstinget. Det har varit så givande att äntligen få göra någonting verklighetsbaserat, något som man kan tänkas jobba med i framtiden. Jag hade då inte haft något emot att exempelvis hyras in till företag för att sedan granska deras externa kommunikation. Det är ju det fina med att både ha en examen i sociologi och snart medie- och kommunikationsvetenskap, för de kompletterar varandra så himla bra.



Detta var vad som mötte oss i receptionen (förutom den trevliga receptionisten såklart!):

Vi fanns med på monitorn för dagens olika sammanträden! "Universitetsstuderande".
Om det peppade oss? Jaa!

I fredags firade vi grupparbetet med EPP (efter plugg pub) och jag fick ett väldigt trevligt telefonsamtal efter det. Jag ska få komma på arbetsintervju! Visserligen är det bara ett vikariat, men jag är glad ändå. Sen är det ju inte heller säkert att jag får vikariatet, det kan tänkas att jag inte har rätt personlighet eller egenskaper som krävs inom det här yrket men jag är otroligt glad att jag får chansen att komma dit och visa vem jag är.



måndag 14 mars 2011

Push it

Nu pressar jag mig till bristningsgränsen, in i det sista. Kroppen skriker av trötthet och hjärnan tar knappt in någon information. Det är bara några få futtiga dagar kvar innan "allt" avgörs. Jag har kämpat på nu i två månader och ljuset hägrar i horisonten, men än är ingenting över. Det kanske inte ens är över när jag väl är där. Jag kan ha otur och behöva fortsätta kämpa.

Jag rekommenderar ingen, någonsin, att utsätta sig för att läsa flera kurser samtidigt. Nu är det lite halvt självvalt för min del (eller snarare påtvingat pga. vissa myndigheter som säger olika saker, varje gång man är i kontakt med dem) och jag gör allt för att ta mig ur situationen - genom att göra bort allt jag har kvar. Jag vågar inte riktigt hoppas att allting ska lösa sig, men som jag har kämpat så är jag sjukt värd det. Jag har nog inte lagt ner så mycket själ och tid på plugg någonsin, och då har jag ändå alltid varit "duktig". Men jösses vad det tär.

Aldrig mer, säger jag.

lördag 12 mars 2011

Liebster blog-award!


Titta vad jag fick av fina Kicki! En liebster blog-award. Blev så glad! =) Tack söta du!
Det går ut på att man ska välja ut fem bloggar som inte har fler än 100 followers och som man vill lyfta fram.

Givetvis ska jag nominera lite gullungar!

Jag vill ge en award till nedanstående bloggar som är en liten blandning av vänner men även personer jag inte känner, men vars bloggar jag följt en längre tid. Ni är flera som redan fått en nominering, så därför ger jag ingen till er utan tog istället två bloggare som jag inte känner.


fredag 11 mars 2011

Di där katterna
















Våra fina små älsklingar. Vad vore livet utan er? Jo, väldans mycket tråkigare! <3

onsdag 9 mars 2011

Dunkelblau-märkish


Det här blåmärket lade jag märke till först på måndagmorgonen. Då såg det ut som märken från tre fingrar men under gårdagen och idag så har den blivit mycket större och tar nu upp en decimeter av min underarm. Syns inte riktigt på bilden men den är mycket mer gul-grön-lila i verkligheten. Det skumma är ju att jag inte har något som helst minne hur den kom till! Dessutom får jag i princip aldrig blåmärken heller så något skumt måste ju ha hänt. Jag måste ha fått det under min utekväll i lördags, men jag har inget minne av det alls. Hö hö, nä nu vet jag vad ni tänker, men jag vet då helt klart att jag inte ramlat och slagit mig iallafall. Kan jag ha blivit bortförd av aliens? Creepy.


Det mystiska blåmärket. 





...och så lite Arkiv X på det va!


I know the truth is out there, you just need to know where to look. <3


Gullungarna


Syskonkärlek! Putte och Maja gullar en smula. Observera Majas diviga reträtt.
Tips, stäng av ljudet på filmen, jag har filmat med mobilkameran och man hör när jag zoomar in. ^^ Hehe. Nice.

Mmmm CSN...

Jäkla CSN. De måste ju seriöst vara schizofrena. De säger olika saker åt en varenda gång man pratar med dem. Nu har jag åtminstone fått papper på att de har sagt en sak, så då kan de minsann inte säga något annat! Punkt!

Säger väl allt? Bästa illustrationen på en whiteboard i skolan. ^^

tisdag 8 mars 2011

Good stuff

Sjukt fint! Far och dotter som sjunger "Home" med Edward Sharpe and the Magnetic Zeros som är en av mina favoritlåtar just nu. Finns även en version på Youtube när de uppträder i "Ellen DeGeneres show" som jag faktiskt såg tidigare idag. Lillflickan är så himla söt!

måndag 7 mars 2011

Slurp slurp

Min största last just nu är Bonaqua silver - päron. Smakar kolsyrad päronmer! Amagaad. Sjukt gott. Inte alltför mycket kolhydrater i heller (typ 10 g/flaska). Men nä, det är ändå tillräckligt för att inte dricka den så ofta. Varannan-tredje vecka sådär så unnar jag mig en och då ska ni veta, då njuter jag av den under en kväll! Då är det jag och flaskan. Slurpigt, som Maria Montazami hade sagt. ;)


Me and my love!

Min dag

Idag har jag haft full rulle med grupparbete och enskilt plugg. På eftermiddagen, medan det ännu var ljust ute så gick jag en långpromenad i det härliga vädret (+7°C) med stavar runt sjön. 13775 steg blev det. Nu är jag ganska trött i huvudet och tänker lyxa till det väldans mycket med att göra varm choklad på kakao med nya favoritingrediensen kardemumma (!) och lite vispad grädde. 



Svartvit vintervärld som så sakteliga börjar ändra skrud.

Musiktips

Just nu lyssnar jag en hel del på klassisk musik och favoriten är Chopin. Jag kan egentligen bara plugga koncentrerat med instrumental musik i bakgrunden och den får inte vara alltför "mastig" liksom. Norah Jones går också bra ibland men oftast blir det att jag inte lyssnar på någon musik i bakgrunden. Är väl därför den luftiga och lätta pianomusiken som är karaktäristisk för Chopin funkar så bra. Jag älskar pianospelet som är så himla harmoniskt och fint. Melodierna är så otroligt vackra och ibland tillåter jag mig själv att drömma mig bort en smula.

Iförd en krispigt vit klänning med små blå blommor, puffärm och volanger nedtill går jag barfota på en grön sommaräng. Den ljumma vinden smeker varligt min kind. Livet leker och jag har ingen tanke på morgondagen. Jag lever i nuet.


Härliga tiders!

torsdag 3 mars 2011

Fuleri





Titut! ^^

Hos doktorn

Besöket hos doktorn gick väldans bra och var rent utav lite roligt faktiskt. Jag är mycket glad över att jag faktiskt hade rakat benen och målat tånaglarna lagom diskret för jag fick vara mycket barfota och utan leggins! Kände mig lite som ett barn mest hela tiden, men inte minst när jag hängde och dinglade med benen barfota över britsen och doktorn kollade reflexer i fötter, ben och armar. När jag var liten så hade jag det litegrann som en måttstock över hur mycket jag hade växt. Jag såg fram emot dagen då jag kunde ha fötterna i marken när jag satt på tunnelbanan med mamma och pappa. Hade iallafall jättefina reflexer så nu har jag sagt åt sambon att det är därför jag är så himla lättskrämd, jag har ju så bra reflexer/reaktionsförmåga! Ehm. Han tyckte det var hemskans roligt och skrattade gott och länge. Åt mig. ^^


Det här fick jag göra hos läkaren:

Jag fick gå på en låtsaslina, peka på min näsa med fingrarna (med armarna pekande utåt sidorna i axelhöjd - var som en zumbaövning!) på vardera hand, först långsamt, sedan snabbt. Jag fick gå på tå och på häl. Jag fick gå barfota i en korridor med massa folk i (jag låtsades givetvis att det var en catwalk!) rask takt medan 4 personer tittade på mig. Jag fick nålar stuckna i mina ben och fötter liksom en vibrerande grej för att mäta känsel (jag har bättre känsel i vänster ben!). Jag fick titta på en "optikertavla" och läsa ut bokstäverna (jag klarade den tredje sista raden nerifrån, den var väldigt liten). Jag fick benen böjda hit och dit och grejsade med. Jag blev killad under fötterna med en pinne. Jag fick en pinne nerkörd i halsen (blev först tillfrågad om jag hade överdrivna kräkreflexer, det hade jag inte). Jag fick spänna mina vadmuskler medan doktorn berättade för sina 3 AT- läkare (eller ST?) att "såna som mig" har förstorad ankelknöl (tror jag?) nere vid foten och han glömde säga åt mig att sluta spänna vaderna så jag spände dem i en minut kanske.  Det skrattade vi åt sen. Jag fick hålla emot när doktorn tröck ner mina armar, jag fick spreta på mina fingrar och hålla emot när doktorn tryckte dem inåt.


Lyckades smygfota ett av rummen jag fick hänga i!

Besöket kändes absolut inte jobbigt, men jag kände inte att jag fick ut så mycket som jag hade velat av det hela. Jag ville veta lite närmare kring eventuell framtidsprognos vilket han inte kunde svara på alls. Jag ville även veta mer om träning och om det är något jag ska tänka på med den, något som kanske kan vara dåligt för just mig osv. Detta kunde han inte heller svara på utan remitterade mig till något sjukgymnastikställe ute på vischan som skulle vara specialister på neurologiska sjukdomar, för att jag där skulle få ett träningsschema som utgick just ifrån mig. Och det är ju säkert jättebra, verkligen en investering men jag känner ju inte riktigt att jag har tid för det nu.

Inget var speciellt konstigt med mig men är även remitterad till kontroll av nervbanehastigheten, jag tror att elektricitet är inblandat i den undersökningen. Spännande. Har jag tur så får jag inga problem i framtiden, men det är jättesvårt att veta. Som det ser ut nu är det svaga fotleder (snubbeltrubbel och viss klumpighet) och något svaga händer som jag märker av i min vardag och det är ändå inte speciellt ofta jag märker av det heller.

tisdag 1 mars 2011

Farbror doktorn imorgon

Imorgon ska jag till farbror neuro-doktorn så nu ska jag hoppa in i duschen! Insåg att det kommer bli en del grejsande med benen mina så man kanske borde raka dem, ta bort gammalt nagellack från tånaglarna (hey, det sitter ju liksom kvar i en evighet!) och måla nytt. Bara så att man känner sig fräsch själv, det är ju det viktigaste. Jag hade kunnat strunta i att raka benen (vilket jag ändå gör under hela höst- och vinterhalvåret...), inga problem, men då hade jag nog inte känt mig helt hundra. It's all about the feeling liksom.

Jag hade ingen som helst aning om var neurocentrum låg på sjukhuset (norrlands universitetssjukhus) så jag var där och rekade lite efter skolan idag. Jag fick mig en smärre chock kan jag säga. Sjukhuset är verkligen enormt och då var jag bara runt och gick vilse kring den södra entrén. Eller jag var nog aldrig vilse egentligen, men i dryga 15 minuter gick jag omkring och jag hittade ju faktiskt till slut. De höll på att bygga om och man fick gå upp och ner och hit och dit för att hitta rätt (bland annat gick jag förbi förlossningen och jag målade då upp en högst verklighetstrogen historia om att min äldre syster minsann låg och skulle föda, utifall att någon skulle fråga vad jag gjorde där liksom. Nej, jag har ingen storasyster egentligen...). På tillbakavägen hamnade jag dock lite galet, långt nere i några lobotomi-gröna korridorer där jag blev omcyklad av sjukhustrehjulingar. Kom efter flera minuters vandrande fram till något slags förråd där det stod en väldans massa trehjulingar och skrot. Världens fail. Som tur var fanns det ett trapphus just intill, så jag lyckades ta mig ut (relativt osedd).

Se vilka äventyr man kan vara med om på ett sjukhus! Är lite nervös inför morgondagen, men mest över att jag ska vakna på morgonen!

I did it!

Äntligen är jag klar med en jobbig grej som hängt över mig en längre tid, varför jag också varit frånvarande från bloggandet. Jag har suttit med det varje dag efter skolan nu i över en vecka och det har blivit många sena nätter de senaste dagarna. Nu kan jag äntligen pusta ut en liten stund, fast jag är ju så himla knäpp att jag inte kan slappna av förrän om en dag eller två, så är det alltid när det kommer till exempel plugg och tentor. Om några dagar kommer jag att inse att jag faktiskt gjort bort detta och kan äntligen njuta av det. Just nu är jag bara totalt genomtrött och seg och ska slänga mig i soffan en sväng.