Kissekatter

Jag har en katt (eller rättare sagt jag och min sambo, vi har TVÅ katter) som är väldigt mammig. Hon följer mig vart jag än går mellan klockan 19-00 på kvällen oavsett om det är på toa, till soffan eller till köksbordet. Hon vräker sig i soffan, lägger sig på rygg och bjuder in till klappar och har för sig kuttriga små läten. Hon kommer upp på min mage och stångas. När hon inte sover förstås. Vår lilla kattherre är av det mer pappiga slaget. Han myser hellre med sambon än med mig. Men oh, den lillpojken är otroligt charmig och sååå gullig. Han vet hur han ska fånga ens uppmärksamhet! Nu är det dock dags att kastrera honom (Maja är det redan), hans drifter är väldigt påtagliga just nu och det är faktiskt ganska synd om honom.

Här är mina små hjärtegryn i bilder: 

Maja som liten. Här har vi haft henne hemma bara några dagar. 

Soffan var såååå stor, eller så var det katten som var liten.

Hon tycker väldans mycket om att sova.

Att sitta eller ligga i saker är också en riktig höjdare.
Plastpåsar och kartonger är favoriterna, liksom handfatet.

  

Sa jag att hon gillade att sova?

Putte gillar också att hitta på bus i kartonger men hans favorit är ändå badkaret.
Han ska alltid vara med när man duschar och sedan ska han ner i det och slicka upp resterna av vattnet. Yum.

Att mysa med varandra är också ganska trevligt.

Putte gör sig inte lika bra på bild...

Nä, jag bara skojade! Men han är faktiskt mycket, mycket finare i verkligheten.
Han ser ståtlig och "manlig" ut, som min sambo brukar säga.

Putte som liten. Han njöt mycket av sällskapet med storasyster, mer än vad hon njöt av sällskapet med honom! Tänk att växa upp som ensambarn och få all uppmärksamhet, sen kommer det en äcklig lite filur och kräver omtanke, huvvalien.

Nu har Maja vant sig och de busar/bråkar och myser om vartannat. Okej, de busar mest!