Insikter

Det har riktigt börjat kännas i kroppen att jullovet närmar sig och att jag snart får åka hem och träffa mina familj och fina vänner, lite som en inre frid på något sätt. Allt känns inte bara tungt och jobbigt längre, trots att jag har hela fyra tentor kvar inom loppet av åtta dagar varav en är imorgon...

Jag har insett att jag inte kan göra allt samtidigt, jag har inga superkrafter utan måste istället prioritera - himla viktigt, som nu med en tenta i grammatik. Jag har insett att jag inte kommer att klara den, den är så pass avancerad och jag har inte haft tid att plugga ordentligt. Så de senaste dagarna har jag försökt att fokusera på de andra momenten för att klara av allt i dem åtminstone. För en omtenta är inget att oroa sig över. Nu har jag varit med i gamet så pass länge att jag vet min egen kapacitet och att det inte är någon fara att behöva göra en omtenta. Vad tusan, jag är inte ens rädd för tentasalarna längre! Gud vilken fobi jag hade förut när jag kom innanför dörrarna till Östra Paviljongen där flera tusentals studenter har suttit genom åren. De stora, anonyma salarna där man får plats sisådär hundra personer. Tentavakterna som sakta går och bevakar studenterna och tystnaden som infinner sig när alla fått sina tentor. Hela den situationen är så främmande och konstig, men nu har jag lyckats övervinna min rädsla, ungefär som med sprutor! Nästa steg blir väl spindlar... :S

Nej, nu tappade jag ju helt tråden! Jag skyller på extrem trötthet. Hehe. Jag hade nog ändå sagt mitt, så jag får önska en god natt till er där ute. ;)