Nu ska jag vara ärlig. Ärlig och uttömmande. Läs om du vågar!
Jag har alltid varit mer eller mindre snål, eller åtminstone haft stor respekt för pengar. När jag ska köpa någonting som kostar mer än 50 kr så måste jag alltid dividera hit och dit huruvida köpet verkligen är nödvändigt och jämföra priser på olika ställen. Nu när jag sitter och skriver detta så låter det ju stört (och det är det ju säkert också!), men jag är så van vid mitt beteende att jag inte reflekterar så mycket kring det hela.
Men nu, de senaste året har jag nog tagit detta ett steg längre och jag börjar fasa över att jag kan tänkas ha blivit dumsnål? Jag måste påpeka att jag inte menar att jag är Ove Sundberg-snål, detta gäller i princip endast när det kommer till kläder. Mat tycker jag att det är viktigt att lägga pengar på tex., fast jag jämför ju alltid priser där med. Jag vet också exakt vad de basvaror vi alltid köper hem kostar. Men herregud, jag är nog störd va? Det går upp mer och mer för mig när jag stjälper ur mig detta...
Iallafall, igår var jag på stan en sväng efter att jag äntligen fått mina efterlängtade pengar från CSN. Jag hade leggins och trosor i sikte. Grejen är den att jag hemskt ogärna köper nya leggins. Jag har haft fyra par som jag alternerat mellan i ett halvår och de har ju gått sönder x antal gånger. Jag har då lappat dem. Jag brukar alltid göra så med mina leggins att först så syr jag hålen och ställena där tyget försvagats och sedan tar jag med mig legginsen hem de två-tre gånger per år som jag är hos föräldrarna, och då syr jag hålen på mammas overlock-maskin. Prima ballerina! Alltså håller mina leggins väldigt länge, åtminstone 1 år, minst. Men nu har jag insett att tre av mina fyra par leggins börjar sjunga på refrängen så det var hög tid att köpa nya. Alltså gjorde jag det igår. Två par. 80 kr styck på H&Ms Divided-avdelning. Sedan köper jag tre par trosor på KappAhl, "ta tre, betala för två" - 140 kr. För den som är intresserad så har jag endast sex par trosor som jag använder varav resåren på dessa har sett bättre dagar. Jag springer även in en snabbis på Lindex och hittar där två koftor som jag testar och som är helt underbara. Jag behöver verkligen nya koftor då mitt flitiga användande av de få jag redan har börjat ta ut sig genom diverse hål och fula noppror. De är med andra ord inte fräscha längre. Båda koftorna hittar jag på rea för 150 kr styck. Trots detta behöver jag en lång tänketid och väger fördelar och nackdelar med köpet när jag står i butiken. Det får bära och brista, jag känner mig lite som ett barn som gjort ett hyss när jag står i kassan och ska betala. Gör jag verkligen detta? Står jag och ska betala hela 300 kr för kläder?! Jag förfasas alltså av tanken på hur DYRT detta är. Ja. Jag vet innerst inne att detta var otroligt billigt. När jag väl kommer hem med mina införskaffade kläder (som totalt gått på 600 kr totalt) så urskuldar jag mig för min sambo. Sedan får jag världens ångest. Har jag gjort rätt? Jag borde nog lämna tillbaka allt va, eller? Jag ska även säga det att dessa inköp har jag planerat länge, under några månader, men jag har inte haft råd att lägga ut dessa pengar förrän nu.
Det är med stor triumf som jag idag bar ett par av legginsen som jag köpte igår! Jag försöker tänka att detta verkligen var nödvändiga köp, men samtidigt känns det så dumt att jag ens måste övertala mig själv om detta. Herregud, var och varannan människa har ju problem med att de köper för mycket och för ofta. Jag borde ju kanske närma mig det hållet en smula, istället för att neka mig själv saker som jag verkligen behöver.
Nästa steg på vägen är att kunna unna mig ett frisörbesök nu i vår samt laga min cykel. Bara tanken på detta skrämmer mig, men jag tänker minsann vinna kriget och gå stolt som segrare över mig själv! Heja Julia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar